Hejsan svejsan i lingonskogen (som morfar säger),

 

Nu var det lääänge sen jag skrev något, jag ska försöka få med så mycket information som möjligt i så lite text som möjligt :) 

 

Efter vår natt i Williams bar det som sagt av mot Grand Canyon, Det var precis så vackert som man tänkt sig, och lite till. Egentligen är det helt fantastiskt att det kan se ut så, hur en flod kunnat karva ur marken och skapat denna tjusiga kanjon som lockar tiotusentals turister varje dag. 

Strax innan Vegas gjorde vi ett stopp vid Hoover Dam, som är ett gigantiskt vattenkraftverk och mycket vackert. Väl värt ett stopp, och jag ska erkänna att det blev ganska livat i bilen när vi trodde att vi kört förbi det :) 

 

Jag har inget emot de motell vi bott på längs med vägarna, dom liksom bara är, det är inte dåligt och men det är heller inte världsklass. 

Men jag ljuger inte när jag säger att vi njöt när vi parkerade vår nercabbade kärra vid den pampiga entrén vid Caesars Palace och lämnade över bilnyckeln (till en kille som förhoppningsvis jobbade på hotellet då vi faktiskt fick tillbaka bilen när vi checkade ut) och väskorna till personalen :) 

Det var det fränaste hotell jag sett, helt makalöst med ett hotell med ett så påkostat tema. Temat är då såklart Caesar och Rom. Marmor och kristallkronor faller mig i smaken :) Här spenderade vi de två första nätterna och sedan förflyttade vi oss till Palazzo då vi ville testa på två olika ställen i Vegas. Det var också jättefint, men utan tema, förutom temat lyx förstås som de flesta hotellen i LV har. 

De första två dagarna hängde vi vid poolen och drack goda drikar (tills vi brände oss). På kvällarna strosade vi mest runt och kollade. Vi spelade inte så mycket, då det gick väldigt fort att spela upp 100 dollar utan att vinna en cent. 

Vår tredje dag i Vegas, den 3:e maj, dagen som har varit inbokad sen innan våra flygbiljetter bokades.. Dagen för supercross finalen, kom tillslut. Det var utlovat 35°, men när vi klev ut ur bilen runt 12-snåret visade temepen 37°, och när vi satte oss i bilen kl 23.30 visade den 34°. Tilläggas ska att det är som varmast mellan kl 14-17, så vi hade nog över 40 graders värme större delen av dagen. Men vi klarade oss bra, även om det var jäkligt hett :)

Efter att ha storsat runt i depån en stund gick vi för att se om vi kunde uppgradera våra biljetter. Vi hade tur och fick flytta från rad 215 till nr 4. Det var ritkgit grymt att sitta så nära, det var nästan som att sitta bakom på hojen :)

Under invigningsceremonin var de bästa åkarna och visade upp sig på banan för att ta emot publikens jubel. Vi hade sånt flyt att nr 1, Ryan Villopoto stannade precis framför oss, ca 10 m, så vi fick knäppa lite kort på den överlägsna snabbisen. Alla heaten var bra och favoriterna placerade sig i toppen. 

 

På söndagen lämnade vi Las Vegas med siktet inställt på Death Valley som vårt första stopp. Det var massa fina berg, som var något finare och lite närmre, än de berg man ser längs med vägarna. Här var det hela 42° varmt, åkte med sufletten nere i 100 km/h och svettades, det var som att åka i en verry big hårtork, ASFRÄNT :)

Efter 78 mil i bil anlände vi i Santa Barbara på kvällen. Ganska trötta och stela i kroppen behövde vi en bit mat. Vi gick ner till hamnen där det låg lite trevliga restauranger och fick oss en god måltid bestående av skaldjur. Trötta och dana kom vi åter till hotellet och skulle boka boende i San Fransisco men det slutade med att vi slog ihop datorn och somna gott.

 

Idag, måndag, började vi vår färd mot San Fransisco på Highway 1. Vårt första stopp blev på en outlet för lite shopping och vårt andra vid San Simeon och Hearst Castle. Dessvärre hade dom bara guidade turer och vi skulle behöva vänta 40 min för att sedan gå turen som skulle ta runt en timme. Eftersom vi kom iväg ganska sent (då vi bokat hotell på morgonen) och hade en total sträcka på 50 mil beslutade vi oss för att skippa turen och hoppas på att vi inte skulle ångra oss. 

Straxt därefter stannade vi vid en utsiktsplats där det skulle finnas sälar, och JA, det fanns sälar- så långt ögat kunde nå. Det måste ha varit en stäcka på minst 1 km där sälar låg och solade på stranden. Av någon konstig anledning är vi båda väldigt facinerade av sälar, det går verkligen att stå och kolla på dom hur länge som helst. I mitt nästa liv hoppas jag att jag blir en säl, guu så gött det skulle va'.

Längs Highway 1 stannade vi flera gånger för att insvepa den fantastiska utsikten. Man kan verkligen förstå att den har blivit listad som världens vackraste väg!

Vårt sista stopp innan ankomst till Santa Cruz var Carmel. Carmel hade vi hört och läst mycket gott om, jag blev väldigt imponerad, dock inte Isak. Här har Clint Eastwood varit borgmästare en gång i tiden. Nu för tiden har dom hamburgare av världsklass (utsedd av oss själva). 

Ankom Santa Cruz ganska sent i kväll och har bokat boende i SF och ägnat en timme åt att skriva det här inlägget, så nu blir det natta då kl snart är 01 :) 

Imorgon blir det lite sovmorgon innan vi beger oss mot våt sista uppehälle för den här resan. 

 

Ha det så fint!

Isak o Bella